Kärlek i teori och praktik

Om ni undrar varför jag inte skriver så ofta ibland så ska jag berätta. Ibland lagrar jag inläggen i min mobil först. Jag väljer ut de bästa svårmodiga kvällarna med den rätta energin och just då jag lagom sent på natten är på bussen eller på rinvägen på väg hem. Då författar jag delikata sms, ibland kryptiska, ofta flera sms långa. De skickas aldrig iväg! Men istället lagras de omsorgsfullt medan Författaren intar sin viktiga skönhetssömn och lever sitt förvirrade stressfyllda passionerade eller bitvis innehållslösa liv. Jag avgör när jag och mitt exkvisita exklusivt åldrade inlägg ska överföras till denna plats. Nu är en sådan tidpunkt. Ibland får de istället en värdig permanent tillvaro som utkast i mobil, levandes endast för sin egna skull, men det är en annan historia. Så inlägget är inte dagsfärskt, men förhoppningsvis desto godare. Om ni förväntar er avslöjanden och detaljer av rubriken kan ni bli besvikna, men det är bara att fråga mig så berättar jag förmodligen mer än jag borde.

Alltså kärlek i teori och praktik. Nää förresten, jag ångra mig. Ledsen! Haha eller? Nej nu ska jag teckna lite istället. -Ghost teleport! (Ghost horse har förresten inkarnerats som en docka som bor på mitt skrivbord). Här är han ute på äventyr:

Socialetikkompetens

Första dagen ensam i min lägenhet på ett tag. Som jag inte sällan gör har jag idag gjort vissa försök att sköta om, administrera och planera sociala kontakter. Jag tar hänsyn till olika människors (inkl. mina egna) intressen och relationer till varann, olika media för kommunikation, tids- och rumsaspekter, vanor och förväntningar, ärlighet, framtiden, aa ni fattar tror jag. Någon som känner mig kan nu undra, vad för kontakter jag har som kräver sån strategisk planering? Och mitt svar blir: inga. Men detta är nog inte en följd av mina vänner (och fiender? nä såna har jag väl inte), kanske mer av att jag tänker mycket och ofta tror att jag kan hitta ett sätt att agera som åtminstonde i mina egna ögon är oantastligt. Jag känner mig ibland som Seinfeld med ett större samvete

"Man kan inte va snäll jämt." sa jag tidigare idag, men frågan är om jag menade det (jag menade det och frågan är egentligen hur). Egentligen tror jag att man kan vara snäll mot alla och ja...jämt. Att ingen är det eller någonsin kommer vara det är en annan sak. Det handlar på något sätt om verklig förståelse av kärlek och hänsyn. Ju mer förståelse, desto oftare och desto fler människor kan man vara snäll mot. (Dra inte dumma slutsatser att jag e dum utifrån detta [smarta slutsatser att jag e dum kan jag (förhoppningsvis) tåla], jag orkar inte gå igenom hur jag inte vill att det ska tolkas). En fråga som dök upp nu förresten, vilka tecken använder man för en parentes inom parentes inom parentes? höhö

Limbo

Denna dag var en dag i limbo. Min blogg är också lite i limbo. Utkasten i min mobil hopar sig men antingen är det samma gamla visa eller en äldre visa som inte är i enlighet med mitt nuläge. Nog om bloggen och tillbaka till mig. Jag sover på en soffa hos päronen om förhoppningsvis snart. Samtidigt har jag outsourcat hostning av en couchsurfare i min egentliga bostad. Stegvis ska jag komma ur detta tillstånd, imorrn flyttar jag tillbaka och träder också kanske in i pluggzonen, där jag inte befunnit mig på ett tag.

Hårt

Mina preferenser är ganska rörliga. Eller handlar det bara om att jag mer och mer erkänner de okreddiga aspekterna av min smak. Hårdrock och metal har jag länge tyckt är det kanske töntigaste som finns och kanske framförallt att banden och fansen inte har stil. Jag menar skäggig gubbighet, viking- och fantasyploj (nationalistiskt...), låtsad djävulsdyrkan, tårdrypande sentimentalitet. Liksom smaklöshetens högborg på vissa sätt och i princip med total avsaknad av progressiva eller subversiva ambitioner (läs: konservativt). Men det e ju fett hårt också, jag kan inte förneka det längre haha. Kanske måste jag börja lyssna på det haha. (haha :P)

No one can destroy the metal.


På tal om musik, på tal om hårt! Spiderdogs igår! Den fetaste hiphopklubben helt enkelt. Kön var visserligen stockholmsdryg men fan den där stämningen finns ingen annanstans. Och framförallt var det artister av tung kaliber. Mofeta, kusse, det e bara att köra!
mofetajerre.se

Intervju

Jobbintervju idag på whyred. En rätt sällsynt chans, att drabbas av ödmjukhetsryck. Min pepp ledde mig till nån slags "jag e så bra att jag egentligen inte behöver säga det eller visa det på något sätt, det kommer framgå ändå"-inställning. Sen det att jag helt ärligt också är lite skraj för klädaffärer, trots att jag verkligen vill jobba i en och tycker det är kul med mode, gav min tysta ödmjukhet en injektion av blyghet. Hursomhelst, allt det där kanske inte gjorde något, det verkade som det föll på att jag ska bort en månad (till japan yea!) vilket inte funkade särskilt bra. Tråkigt! Det fanns lite hopp för sommarjobb iallafall.

"Stor styrka fodrar stor vishet!"

Nya hjältar i new york city! Ghost horse, Sharkskin, Mörkermannen, Eye-Woman och Paleface! och jävligt farliga superskurkar som Fire-Face och terrorgruppen Black Iron Ninja Clan! Jag och A. Justice har påbörjat en råtung serietidning hahaha! (inte våra bilder här)