...skrev jag att jag skulle vara om fem år, alltså som 17 åring. Mamma hittade gamla fynd från ett skrivarläger jag var på för snart tio år sen. Inspirerande och sporrande. Här e en annan gammal pärla:
Dom tror att jag gör som dom
Men egentligen gör jag som jag vill
Dom tror att jag vet vad jag vill
Men egentligen vet varken jag eller dom det
Dom tror
Jag vet inte
Det e kanske inte så svårt att skriva. Jag ska försöka leva upp till min framtidsvision haha!
måndag 31 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
Statusraden!
Aka Leo tar fram lingvistögonen igen. Statusraden på facebook är en spännande bild av massa språklig variation och förnyelse. Och grejen med att det förut fanns ett obligatoriskt is som ofta inte gjorde någon nytta, som nu tagits bort. Var det inte samma grej med msn messenger förresten, nån som vet?
Det där is:ett är inte bara nåt slags testament till att de inte anade radens variationsmöjligheter, kanske blev dess avskaffning också nåt slags uppmuntran till avskaffning av verbtvånget. För nu skriver jag själv liksom många andra bara ut är i särskilda fall, kompletta meningar utan verb är helt korrekt som en statusrad. Inte bara är tas bort utan i vissa fall har märkte jag nu, av rena farten! I svenska finns (alltså inte överallt gällande) verbtvång, att meningar ska innehålla verb, annars skulle man aldrig säga: -Jag är glad, och inte: -Jag glad. Subjektstvång finns för övrigt också, vi måste säga: -Det regnar, får inte bara säga: -Regnar. Jag undrar om is:ets vara och icke-vara fick folk att känna att ett is fanns kvar av bara genom att det var en statusrad, och inte längre behöver skrivas ut. Undrar om vi då kommer inse att detta verb inte krävs även i andra sammanhang... Tvången finns väl där för att det ska låta bättre, men nu känner vi att det ofta låter bättre, eller ja ser bättre ut, utan de här grammatikorden i vår statusrad. Såklart, det blir ju mera sprängkraft om man renodlar innehållet.
Sen kan man verkligen inte bortse från att is:ett är en egen sorts betydelse, till och med grammatiskt, för det är inte ovant att folk leker med konstruktioner som: Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik. Skriver ut is igen alltså! Och gärna i såna här "inkorrekta" meningar. Även subjektstvånget kan nog vara på undantag i statusraderna, kopplat till is:ett också. För innehavarens roll i statusraden är spännande, alltid subjekt, men bara ibland subjekt rent strukturellt. Som i "Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik" e jag nåt slags subjekt även till solen skiner, och denna befintlighet av ett subjekt gör att subjekt inom varje mening blir mindre obligatoriskt. Jag tror för övrigt is:ett kanske funkar som en betoning av att det är statusgrammatiken som gäller här. Mina högskolepoäng driver mig att kalla detta statusradssubjekt något, det får bli diskursivt (töntigt ord jag vet, men i betydelsen: på en nivå över enskilda meningar) subjekt. Hoppas detta vulgära språkbruk fortsätter ta världen med storm och låter oss uttala meningar vi inte trodde fanns.
Det där is:ett är inte bara nåt slags testament till att de inte anade radens variationsmöjligheter, kanske blev dess avskaffning också nåt slags uppmuntran till avskaffning av verbtvånget. För nu skriver jag själv liksom många andra bara ut är i särskilda fall, kompletta meningar utan verb är helt korrekt som en statusrad. Inte bara är tas bort utan i vissa fall har märkte jag nu, av rena farten! I svenska finns (alltså inte överallt gällande) verbtvång, att meningar ska innehålla verb, annars skulle man aldrig säga: -Jag är glad, och inte: -Jag glad. Subjektstvång finns för övrigt också, vi måste säga: -Det regnar, får inte bara säga: -Regnar. Jag undrar om is:ets vara och icke-vara fick folk att känna att ett is fanns kvar av bara genom att det var en statusrad, och inte längre behöver skrivas ut. Undrar om vi då kommer inse att detta verb inte krävs även i andra sammanhang... Tvången finns väl där för att det ska låta bättre, men nu känner vi att det ofta låter bättre, eller ja ser bättre ut, utan de här grammatikorden i vår statusrad. Såklart, det blir ju mera sprängkraft om man renodlar innehållet.
Sen kan man verkligen inte bortse från att is:ett är en egen sorts betydelse, till och med grammatiskt, för det är inte ovant att folk leker med konstruktioner som: Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik. Skriver ut is igen alltså! Och gärna i såna här "inkorrekta" meningar. Även subjektstvånget kan nog vara på undantag i statusraderna, kopplat till is:ett också. För innehavarens roll i statusraden är spännande, alltid subjekt, men bara ibland subjekt rent strukturellt. Som i "Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik" e jag nåt slags subjekt även till solen skiner, och denna befintlighet av ett subjekt gör att subjekt inom varje mening blir mindre obligatoriskt. Jag tror för övrigt is:ett kanske funkar som en betoning av att det är statusgrammatiken som gäller här. Mina högskolepoäng driver mig att kalla detta statusradssubjekt något, det får bli diskursivt (töntigt ord jag vet, men i betydelsen: på en nivå över enskilda meningar) subjekt. Hoppas detta vulgära språkbruk fortsätter ta världen med storm och låter oss uttala meningar vi inte trodde fanns.
tisdag 11 augusti 2009
söndag 2 augusti 2009
Tankar
Man kanske bara borde göra filmer där huvudpersonerna dör på slutet.
Ibland, fast inte så ofta, när ja borstar tänderna blir mina tankar mer drömlika. Bildrika. Jag tänker att det kan vara för att munnen är sysselsatt så det inte finns någon anledning att förbereda ord.
Jag har fortfarande ingen bra idé till uniformen jag ville göra.
Siffror kan nog användas på intressanta sätt. Förutom antal betyder de allt och inget.
Ibland, fast inte så ofta, när ja borstar tänderna blir mina tankar mer drömlika. Bildrika. Jag tänker att det kan vara för att munnen är sysselsatt så det inte finns någon anledning att förbereda ord.
Jag har fortfarande ingen bra idé till uniformen jag ville göra.
Siffror kan nog användas på intressanta sätt. Förutom antal betyder de allt och inget.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)