Juldagen går i dödens och livets tecken. Natten till idag fick prägel av tvivel/förtvivel på livet, oväntat och faktiskt ovanligt för mig.
Är jag den enda konstig nog att haka upp mig på att dödsångest både kan betyda dödsångest och dödsmycket ångest? Det är ett lite häftigt ord på det sättet.
Men i dagens besök på en kyrkogård kändes döden långt bort. Jag har glömt den igen, åtminstonde den eventuella läskiga sorten som inte (?) är en del av livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar