Ny rubrik

Ny rubrik: Ny rubrik. Stort ljud må det vara för mig, trots att jag inte ens låter alla veta om denna verksamhet. Men även jag inser att det inte är särskilt stort ljud. Nån gång, kanske, tar jag tillbaka gamla rubriken (det är då jag tar över bloggsverige!! Eller världen??).

Sen bilden bakom nya rubriken e postpost: ja, det tar aldrig slut: nej (info?; http://postpost.se). Det här finns nu för allmän beskådan om du kära läsare vill ha "nåt å bita i" (du ska då förmodligen ha parlör [kan också hjälpa med system]). Det vore ju roligt om någon hade en tolkning eller åtminstonde ett intryck, ingen har hittills kämpat sig igenom den... jag som e så nöjd att jag fått ihop mina två meningen-med-livet-mässiga texter/bilder, varav den ena ju e tatuerad. Suck...lite tragiskt, undrar om det är tur eller otur att jag e så jävla envis?

Japanhype

Den är igång. Nu har jag dessutom lånat en lärobok i japanska! Tatueringsmotiv fortfarande svårt, just nu vet jag inget som jag faktiskt vill ha... Resan glimtar i horisonten, och jag har börjat bekanta mig med couchsurfing, fått 4 requests redan! Vet inte exakt vad jag ska svara, kanske "ja"...? Trevligt att de gillar mig! Hursomhelst, njut av grymmaste låten:



DOMO ARIGATO MR ROBOTO!

Domo arigato Mr. Roboto mata au hi made
(until I meet you again)
Domo arigato Mr. Roboto himitsu o shirita
(I want to know your secrets)

We are alive, full of energy
We are working with a battery, now yeah
It's nothing but mechanics
We'll play it automatically

We are anything you want to do
We are tuned just to do it, oh yeah
It's nothing but mechanics
We'll play it automatically

Thank you very much for your kind help
We can't live without you, lalala...
I guess you're right
(...)

Jag har kollat lite japanska musikvideos på måfå. En sak jag märkt e att japanska hiphopare inte e så hårda, hittade två som alltid har fina koreografier iallafall!
(Om ni inte pallar 6 min så skit i det. Tycker koreografin till jordgubbsdansen e söt bara...)

Min uppskattning för kick the can crew, de första och hittills enda hiphoparna från japan jag lyssnat på, har ökat lite vid jämförelse, så här har ni en klassiker haha...

Förändring

Tobakshandlaren nära mig på ringvägen tycks ha försvunnit. Eller snarare byts ut, mot en som har fina färggranna skyltar och pålitliga regelbundna öppetider. Det kändes mer och mer som den gamla tobaksmannen inte riktigt passade i det välfriserade (med typ 100 000 frisersalonger dessutom) södermalmsområdet. Det var nån skum verksamhet, med en flaska sprit under disken, kickers hängandes där och plötslig stängning under några dagar då och då. Han kunde fixa fram coca-cola-tobak! (den bästa smaken!) Men nu var alltså tiden kommen, saker rör sig onekligen, detta är ett försök att stanna upp och lukta på...tobaken

Kritik

Hallå ägän. Jag inser att jag har varit en dålig bloggare sista tiden. För snart en vecka sen sa nån nåt sånt här:
-Den e bra, men du skriver inte så ofta.
-Jo, men jag skrev häromdan, typ..
(...)
-Börjar det med "igår var jag hos några i näsby"?
-Aa, jo det tror jag
-Men det var en vecka sen.

Men jag ger inte upp i första taget. Ska nog kunna erbjuda mer intressanta skriverier och sånt framöver. Så jag ber om ursäkt i förhand för en till lång abstrakt utläggning, jag ska inte ägna denna plats åt nån slags (pseudo-)akademisk exhibitionism.

Igår hängde jag kvar i den ständigt lika öde skolpuben med kursare. Som väntat ledde det till avancerade luftslottsdiskussioner som i slutändan steker hjärnan. Men ändock intressant, som det här med smak. Smak e ingen lätt sak. Det e inte oskyldigt, det har jag faktiskt aldrig tyckt. Och (kommersiell) framgång vill jag helst inte ha som den enda måttstocken. Samtidigt är "god smak" och subkulturella smakpreferenser mest smarta strategier att se ner på vulgofolket. Ännu mer viktigt att smaken har att göra med ideologier. Så i egenskap av kritiker (inte professionell men likväl utövande) vill jag ständigt peka ut det dåliga, moraliskt eller intellektuellt (i sammanhanget samma) otrevliga, estetiskt icke-ändamålsenliga eller vad du vill, i alla möjliga uttryck jag hittar. Ja och även pekar jag ut det jag gillar ibland haha.

Men i egenskap av oförbätterlig teoretiker, slår jag åt alla håll! (buhu!) Allt funkar såpass mycket under samma omständigheter. Ett stort konkret exempel e språk. Jag försökte diskvalificera den akademiska texten inifrån i en utläggning om språklig dynamik kopplad till konstens fåfänga. Men det jag vill kritisera och upphöja går bara till synes att skilja åt. Jag försöker "ta saker för vad de är" så gott det går. "Konsten att" göra saker intresserar mig (formalism, skulle en torr och död skriva), då leds jag till uppdelningar som indirekt/direkt, konventionellt/förskjutet i struktur eller metaforer osv. Att gå från såna abstrakta kategorier (för övrigt jävliga relativa) till värderingar av indiekids eller hiphoppares eller konstfacks eller amerikanska kändisars kulturella preferenser (läs smak) är -öh- dumt kanske? Och vafan är ändamålsenligt?? Ett sätt för mig att säga att allt kan vara bra, men det är ju inte det...

(Att utvärdera gruppers smak kan tyckas obehagligt, nedlåtande eller fascistiskt, men jag menar bara att när man kritiserar saker "folk gillar" [vilket inbegriper typ alla saker] kritiserar man personers/gruppers smak.)

Sjuk i teori och praktik

I måndags utmanade jag ödet (förkylningen) och åt fika till middag med sköna människor i näsby. Det fortsatte med champage [ʃampʰa:ʃ:] (eller kanske [ɧampʰa:ɧ:], med svenska dubbelartikulerade halvmytologiska ɧ) överbliven sen nyår, champalage, och en hård omgång rappakalja som jag vann. Sen slutade det med feber...

Idag befinner jag mig relativt uppstigen och borde alltså ta mina akademiska, estetiska och intellektuella kapaciteter i bruk och avhandla något viktigt. Exempelvis om högkultur och bloggkultur, ett inlägg som jag tänkt skriva för att dels delge insikter och dels motivera denna bloggrej. Jag e inte på humör, istället ska jag dricka te med honung, amen fan en sammanfattning: Allt är inte konst, och ja konst har definitioner, särdrag. Också hög kultur finns och särskiljer sig från låg kultur. Istället för att allt kan vara konst kan man säga att inget behöver vara konst, vissa saker är dock intressanta som just "konst" och inget annat. Blogg är sammanhang, flöde, inläggen är inte oberoende och det är inte varje inläggs form, innehåll som är avgörande (bla bla generaliseringar öh!). Min blogg är ett jättebra sätt för mig att fly det konst-iga i mina uttryckssätt, ett inlägg kan nästan (kanske en överdrift) betraktas som en monolog.

Så, nu slipper det där ligga och ältas nånstans i bakhuvudet ett tag, kan jag fokusera på kommande pm. Ett "konkret" pm, ett avantgardistiskt pm! Haha! Det kan bli något, om inget mindre än språkets materialitet. Förhoppningsvis kan planerna sluta ruttna i min infekterade hjärna och komma ut på papper, men först, lite mat, och mer te!

Aktualitet

Allas vår egna glasses man:

Serier

Haha! Nu får jag publicera två gamla serier. De e ändå fina.

Minotaur Song:

Glasses man:

De är del av en hypotetisk serie serier med samma tema. Nästa kommer kanske bli "5 days of tequila"! Kan bli grymt! Den fantastiska låttexten:

Fire! Engines! They're so red and all. I'm calling all the shots right now. Fire! Man! Fire! Man! Too hot! They can't even touch them. Now, they're calling to their guns. Load up your pistol. Wolves are after me. I sense danger. There are no rules. Rude, don't stop! Just be yourself. Fire burning bright. Load up your pistol. We need 5 days of Tequila. Are you ready for this? Pound to pound. They say they're ruder than you. They all hot and over town. You keep on fighting, till you die. It's only way. Fighting! Fighting! Fighting! Fighting! Fighting! Man! Just be yourself. Don't believe in me. Believe yourself. We need 5 days of Tequila!

Musiken som texten i serierna är hämtad från finns här. (Videon till minotaursången hör inte till)
Minotaur song
Glasses man
5 days of tequila