Kritik

Hallå ägän. Jag inser att jag har varit en dålig bloggare sista tiden. För snart en vecka sen sa nån nåt sånt här:
-Den e bra, men du skriver inte så ofta.
-Jo, men jag skrev häromdan, typ..
(...)
-Börjar det med "igår var jag hos några i näsby"?
-Aa, jo det tror jag
-Men det var en vecka sen.

Men jag ger inte upp i första taget. Ska nog kunna erbjuda mer intressanta skriverier och sånt framöver. Så jag ber om ursäkt i förhand för en till lång abstrakt utläggning, jag ska inte ägna denna plats åt nån slags (pseudo-)akademisk exhibitionism.

Igår hängde jag kvar i den ständigt lika öde skolpuben med kursare. Som väntat ledde det till avancerade luftslottsdiskussioner som i slutändan steker hjärnan. Men ändock intressant, som det här med smak. Smak e ingen lätt sak. Det e inte oskyldigt, det har jag faktiskt aldrig tyckt. Och (kommersiell) framgång vill jag helst inte ha som den enda måttstocken. Samtidigt är "god smak" och subkulturella smakpreferenser mest smarta strategier att se ner på vulgofolket. Ännu mer viktigt att smaken har att göra med ideologier. Så i egenskap av kritiker (inte professionell men likväl utövande) vill jag ständigt peka ut det dåliga, moraliskt eller intellektuellt (i sammanhanget samma) otrevliga, estetiskt icke-ändamålsenliga eller vad du vill, i alla möjliga uttryck jag hittar. Ja och även pekar jag ut det jag gillar ibland haha.

Men i egenskap av oförbätterlig teoretiker, slår jag åt alla håll! (buhu!) Allt funkar såpass mycket under samma omständigheter. Ett stort konkret exempel e språk. Jag försökte diskvalificera den akademiska texten inifrån i en utläggning om språklig dynamik kopplad till konstens fåfänga. Men det jag vill kritisera och upphöja går bara till synes att skilja åt. Jag försöker "ta saker för vad de är" så gott det går. "Konsten att" göra saker intresserar mig (formalism, skulle en torr och död skriva), då leds jag till uppdelningar som indirekt/direkt, konventionellt/förskjutet i struktur eller metaforer osv. Att gå från såna abstrakta kategorier (för övrigt jävliga relativa) till värderingar av indiekids eller hiphoppares eller konstfacks eller amerikanska kändisars kulturella preferenser (läs smak) är -öh- dumt kanske? Och vafan är ändamålsenligt?? Ett sätt för mig att säga att allt kan vara bra, men det är ju inte det...

(Att utvärdera gruppers smak kan tyckas obehagligt, nedlåtande eller fascistiskt, men jag menar bara att när man kritiserar saker "folk gillar" [vilket inbegriper typ alla saker] kritiserar man personers/gruppers smak.)