Statusraden!

Aka Leo tar fram lingvistögonen igen. Statusraden på facebook är en spännande bild av massa språklig variation och förnyelse. Och grejen med att det förut fanns ett obligatoriskt is som ofta inte gjorde någon nytta, som nu tagits bort. Var det inte samma grej med msn messenger förresten, nån som vet?

Det där is:ett är inte bara nåt slags testament till att de inte anade radens variationsmöjligheter, kanske blev dess avskaffning också nåt slags uppmuntran till avskaffning av verbtvånget. För nu skriver jag själv liksom många andra bara ut är i särskilda fall, kompletta meningar utan verb är helt korrekt som en statusrad. Inte bara är tas bort utan i vissa fall har märkte jag nu, av rena farten! I svenska finns (alltså inte överallt gällande) verbtvång, att meningar ska innehålla verb, annars skulle man aldrig säga: -Jag är glad, och inte: -Jag glad. Subjektstvång finns för övrigt också, vi måste säga: -Det regnar, får inte bara säga: -Regnar. Jag undrar om is:ets vara och icke-vara fick folk att känna att ett is fanns kvar av bara genom att det var en statusrad, och inte längre behöver skrivas ut. Undrar om vi då kommer inse att detta verb inte krävs även i andra sammanhang... Tvången finns väl där för att det ska låta bättre, men nu känner vi att det ofta låter bättre, eller ja ser bättre ut, utan de här grammatikorden i vår statusrad. Såklart, det blir ju mera sprängkraft om man renodlar innehållet.

Sen kan man verkligen inte bortse från att is:ett är en egen sorts betydelse, till och med grammatiskt, för det är inte ovant att folk leker med konstruktioner som: Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik. Skriver ut is igen alltså! Och gärna i såna här "inkorrekta" meningar. Även subjektstvånget kan nog vara på undantag i statusraderna, kopplat till is:ett också. För innehavarens roll i statusraden är spännande, alltid subjekt, men bara ibland subjekt rent strukturellt. Som i "Leo is solen skiner, skriver blogglingvistik" e jag nåt slags subjekt även till solen skiner, och denna befintlighet av ett subjekt gör att subjekt inom varje mening blir mindre obligatoriskt. Jag tror för övrigt is:ett kanske funkar som en betoning av att det är statusgrammatiken som gäller här. Mina högskolepoäng driver mig att kalla detta statusradssubjekt något, det får bli diskursivt (töntigt ord jag vet, men i betydelsen: på en nivå över enskilda meningar) subjekt. Hoppas detta vulgära språkbruk fortsätter ta världen med storm och låter oss uttala meningar vi inte trodde fanns.