äkta blod oäkta metaforer

True Blood-vampyrerna är oäktingar. Eller de har ett bristfälligt förhållande till vår värld, samtiden, historien, filosofin, fiktionen... Ett komplext förhållande, skulle någon invända -ja, en massa godtyckliga oansvariga val skapar en röra. De har helt andra problem än vi, riktiga problem fast som vi inte förstår för vi är inte vampyrer. Men vem fan ska förstå problemen om inte vi. Det verkar inte spela nån roll, det är mer: tänk om...det fanns vampyrer, tänk om...de fungerade på det här sättet, tänk om...de kom ut i offentligheten som queera har gjort, osv. Visst men varför, jag känner mig likgiltig inför allt detta. Det är varken skarpt eller knöligt nog. Staplar man en cool bild på en annan blir det till ingenting. För övrigt gör inte många sexscener något vuxet, hela "maenad" grejen i säsong 2 var dagisnivå i övernaturlig fiktion.

Ingen action, inga mysterier värda namnet, rätt platta karaktärer, men lite skön atmosfär ibland och det räcker tydligen för att jag ska kolla än så länge. Jag vet inte, den skapade förväntningar antar jag.

En annan grej om "vampyrvågen", john ajvide lindqvist har ungefär lika mycket gemensamt med charlaine harris som markus krunegård har, vissa gör det för lätt för sig!