Privilegierad frustration

Klockan är 07.35 och jag kommer nog inte gå och lägga mig, noterar jag nu till min förvåning... Hursomhelst, ett tag nu har jag känt mig extremt självupptagen och tafatt dominant. Mina ideal är väldigt klara vad gäller ödmjukhet, lyssnande, böjlighet (som vattnet ni vet). Dessutom min på alla sätt privilegierade position (klass, kön etc.) gör att jag handikappar mig själv i ett förvridet försök till jämlikhet. Hemskt ja kanske, men vad fan gör man, vad är progressivt, frihet kanske?! tillåt mig fnysa! Men mot min vilja tränger sig en otämjbar lust efter uppmärksamhet, eller rättare sagt förståelse. Säkert lite driven av den extrema intellektuella ensamheten som främst postpost men också annat inneburit för mig. När jag tvingar mig att lyssna, läsa, uppskatta andras tankar blir det genom tvånget och frustrationen, missförståddhetskomplexet, väldigt olustfyllt. Det måste vara bra skit annars fylls jag nästan med avsmak. Det spelar ingen roll att jag vet att jag är självupptagen, kan jag inte bara få prata om mitt jämt tills jag har sagt allt jag vill, bara lyssna på det som är tankar om mina tankar fan?!. Tyvärr skulle inte ens det räcka, så att jag sen kunde gå vidare, för att alla egotrippsförsök blir halvhjärtade. Jag är ju faktiskt bara människa, hybrisen håller jag nätt och jämt borta hoppas jag.
Tarot verkar blivit nåt slags tema för kvällen, så jag surfar på den vågen. Drog det här kortet för ett tag sen. När jag läste "Var vaksam på att använda andra för din egen status och materiella vinst." sa jag "FAN FUCK YOU, jobbigt!"